I Denna bloggen kommer ni få följa mig och min blivande servicehund, men även också min gamla servicehund oskar som är 8 år.

Efter många år med min trogna hund oskar har jag nu siktet inne på en till hund. Oskar blev just 8 år i början på juni och har arbetat i många år. Han tog sin examen i februari 2008 och har arbetat sedan dess. Han är fortfarande i tjänst men sakta men säkert börjar han få stanna hemma mer när de är t.e.x långa dagar på sjukhus. Han tycker inte de är lika roligt längre att vara med på de långa dagarna.

Jag kan ibland se på honom när jag tappar något att han tycker att assistenterna kan ta upp de. haha

Men jobbar gör han.

Senast igår markerade han för mig att jag började bli dålig. Jag kan bli medvetslös pga mina smärtor och de händer ofta. Och igår va han på mig som en hök. Han varnar mig innan så jag kan ta tabletter och lägga mig ner så jag slipper ramla ihop.

Han tar upp från golvet, tar av mig kläder, öppnar dörrar, drar ut lådor, hjälper mig upp om jag ramlar, hämtar hjälp om jag skulle behöva, trycker på knappar och varnar innan jag blir medvetslös. Så han är jätte viktig för mig.

Men de är inte bara de praktiska jag får hjälp med, Utan även en mening med allt. Han Har gett mig självförtroende och hoppet tillbaka. Utan han hade jag inte orkat allt som har med min sjukdom att göra.

Jag är född med en ovanlig bindvävssjukdom som gör att alla mina leder drar ihop sig och ryggen har rasat ihop. Jag har haft problem med hjärtat och genom gått en massa operationer.

Min första operation gjorde jag när jag va 2 år gammal och efter de har jag nu opererats närmare 45 ggr.

De som varit de tuffaste är ryggen. Den är nu stel opererad en massa gånger. Den första gjordes hösten 2003 där de stagade upp ryggraden för den sjunkt ihop. Efter den första gången har stagen gått av 4 gånger och infektioner flera gånger. Så nu för två månader sedan gjorde jag min 13:de operation i ryggen.

De ska aldrig få hända igen för man fixar inte hur mycket som helst.

Men nu har jag fått ett nytt glädje änme i livet.

På torsdag åker jag upp till stockholm och hämtar hem min nya pärla.

En curly coated reteriver som är 8 veckor en svart liten buse.

Tack vare en massa underbara människor som bigragit till insamlingen för min nya servicehund är nu detta möjligt. Utan deras hjälp hade de varit otänkbart för mig att skaffa en ny hund att utbilda.

Eftersom jag är sjukpensionär så är de percis att levet går ihop.

Jag står i evigt tacksamhet till alla dessa människor som bigradit med stort som smått. 

Tack till alla som gör detta möjligt.

Eftersom oskar får jobba tills han är 10 år är de i senaste laget jag är ute med att skaffa en efterträdare. Valpen måsta vara minst 1 år och fri röntage innan jag kan börja utbildningen och sedan tar utbildningen ca 1 år. Så oskar hinner bli pensionär innan valpen är färdig.

Men de lär sig snabbare när de har en förebild att titta på.  

Så nu längtar jag så jag vet inte vart jag ska ta vägen. De känns som väntan har varit otroligt lång, men nu är han snart här.

Han är från kenneln ARIstocurl´s och uppfödare Titti Ericsson

Hon är en underbar person och ser verkligen framemot att gå ha henne som uppfödare.

Så nu börjar äntligen snart livet med valp igen.

Tusen tack till alla mäniskor där ute som hjälper mig och som alltid finns där!! Ni är mina änglar!!

Massa Kramar